Det finns märken i golvet vid spisen efter ryssarnas vedhuggning under kriget. Men det finns också märken efter stilettklackar i lacken på golvtiljorna. Här övade Byggarn och jag brudvalsen, fjorton år innan huset blev vårt gemensamma hem.
Man gör sina märken här och där. En del försvinner. Endel blir kvar.
4 kommentarer:
Underbart både med märkena som blir kvar och att salen blev så fin! Själv vill jag bara gråta. Vi måste riva upp vårt nyrenoverade vindstak för nån slarvig plåtslagares skull. Det började läcka vatten igår kväll när det stormade och isoleringen i mellantaket är antagligen dyngsur.
Har slitit som djur sedan i mars för att hinna få det färdigt till jul. Bar upp sofforna till vinden för mndre än en vecka sedan.
Nu är det så jätte fint i salen och det blir en jätte mysig jul där inne också!
Och jag tror envist att de största, viktigaste spåren är de som inte är synliga för ögat :)
Kat: Hoppas hoppas det inte är något värre läckage!
Felli: Ja, vi kommer att få en jättemysig jul där!
Santha: Så sant!
Skicka en kommentar