Fellis pappa är stor och har raspiga kinder.
Han följer med, och man får följa med honom. Nästan vart som helst.
Han kan klättra högt och sätta upp gungor.
Och han kan knyta fast båtar.
Man får sitta i hans famn. Han tycker inte att man blivit för tung.
7 kommentarer:
Vilka underbara bilder! Vilken underbar pappa! Vilken tur för Felli att hon valde just honom till sin.
Kärlek! Den vardagligt bästa...
Onödigt att skriva när Poetcarina skrev preciiis det jag tänkte :)
Poetcarina: Ja, hon är fortfarande i den åldern att hon inte frånsäger sig det ansvaret... ;-)
Matti: Den vardagliga, den som sätter standarden. Hon kommer i framtiden inte att nöja sig med mindre... :-)
Santha: Hon brukar det, Poetcarina, skriva precis det men själv tänker! Fast men vet inte alltid om det förrän man ser det. ;-)
Jag älskar pappa. Jag brukar kalla pappa för piffen.
Jag älskar också din pappa. Och dig!
Jag älskar dig och pappa exakt lika mycket!
Skicka en kommentar