Blodet flödar

Min mamma ligger på sjukhus efter att ha opererats för tarmvred, en besvärlig sjukdom som dykt upp till och från hos henne under många år. Hon mår emellertid bättre nu. Skönt.

Vårt hem är en byggarbetsplats. Salen och mitt arbetsrum är intäckta med brunt papper. Kristallkronan är omsluten av en svart sopsäck. Vi ska måla och tapetsera.

Hissen på jobbet ska få nya dörrar, så jag jobbar tillsvidare hemifrån...

Byggarn och jag har skrivit en insändare och protesterat mot den planerade nedläggningen av Pålsböle skola. Jag har även pratat i radio om kommunpolitikernas märkliga ekonomiska prioriteringar.

Jag har haft en intensiv telefon- och sms-kontakt med konstnären Kari Niskanen. En god och intressant människa. Vi samarbetade kring hans till en början hemliga protestinstallation på torget.

Vad har hänt mer?

Jag har färgat håret mörkt. Jättemörkt. Frissan tyckte mitt hår var för slitet för att blekas.

Och så lånar jag och mina systrar våra sångröster och våra instrument åt Gud och en av hans körer. Jag försöker att inte känna mig som en hycklare. Musiken är vacker, väldigt vacker. Och texterna får i vissa fall håren att resa sig på mina armar.

Det är kaotiskt i mitt liv, men jag är glad. Glad för att det händer saker. Blodet flödar. Rött, hett och helande.

Nytagna foton kommer när kameran slutar triskas och går med på att släppa ifrån sig bilderna till datorn.