Jag har nyligen blivit kallad "fitta". Visserligen hopbuntad med ett antal andra "fittor" som dristat sig till att kommentera ett provokativt blogginlägg, men ändå. Det är nytt för mig.Författaren Åsa Linderborg, däremot, är erfaren (jag vill inte använda ordet "luttrad"). Ett par gånger i veckan skriver läsare till henne att hon är en "sossefitta", "cp-fitta" och en "hjärndöd svinfitta". Andra kallar henne "Palmehora" och tror att hon skulle behöva "smaka lite kuk".
Åsa upplever att det komplexa tänkandet är ifrågasatt. Hon menar att den borgerliga hegemonin har satt tydliga gränser för åsiktsfriheten, och att det aggressiva imperativet stavas samförstånd: Den som inte är med är emot! Det finns bara en väg att gå! Håll med eller håll käft!
Debattklimatet har blivit alltför hårt, tycker hon. Men hon vill värna om polemiken, den som ställer ett resonemang på sin spets, den som kräver klargöranden och ansvarstaganden: Vad menar du? Står du för det du säger?
Det är obehagligt att få sina ställningstaganden granskade och det är jobbigt att utmana någon, men för Åsa är det ett sätt att ta människor på allvar. Det var det för mig också. Tills det där med "fitta" dök upp. Nu vet jag inte.
7 kommentarer:
"Man behöver väl inte vara som de värsta!" brukade min farmor säga, och så fortsatte hon att vara den hon var - bäst. Jag vägrar sänka mej till vissa nivåer, även om det känns som det enklaste ibland. Jag tror det är oerhört viktigt att orka hålla alla nyanserade och vettiga debatter vid liv, så att inte enfalden blir allenarådande.
Klok farmor! Jo, jag tror också det är viktigt att hålla de nyanserade och vettiga debatterna vid liv. Och de debatter där man märker att kampen egentligen handlar om något annat kan det vara bäst att dra sig ur...
Det känns tjatigt att hela tiden komma upprepandes med samma ord, men vill påminna dig om den sanna kärnan i Pollaks "Det andra säger om dig säger allra mest om dem". Men trist är det... Fast det är nog som du säger, man märker att kampen handlar om något annat... Jag tycker ändå det är bra att du och andra vågar ge er in för att ge en lite mer nyanserad bild, så att inte vansinnet alltid får stå oemotsagt som en "sanning" liksom... :) Kram Santha
Det har du ju rätt i! Men det är tufft när ens resonemang blir (medvetet eller omedvetet) misstolkat, förvanskat eller allra värst avfärdat med nedlåtande arrogans. Inte för att jag direkt tar åt mig personligen när det kommer i den språkdräkten från just den gruppen. (Undrar i min stillhet dessutom varför vissa människor inte passar på att lära sig något grundläggande mänskligt om livet av sina "samarbeten"...)
*S* Jadu Isabella, detdär "samarbetet" känner jag inte igen, så jag vet inte om det ens fanns något att lära av det, om det var av sådan art liksom... Jag tror att det "samarbetet" du syftar på mest är ett försök, bland massor av andra, att provocera igång något. Du vet, i brist på positiv uppmärksamhet... Men jag VET att det en gång funnits ett "samarbete" som kunnat ge lärdom, fast ibland blir bitterheten större än viljan att utvecklas. Sorgligt. Eller om det helt enkelt är förutsättningarna som fattas igen. Sorligt oavsett :) Dendär arrogansen beror nog på bristande argument, bristande förmåga att se världen i annat perspektiv än det man inpräntats med. Världen kan visa sig vara skrämmande stor och oförståelig om vi ser bortom det vi känner så som vi känner det :( Ha det gott!
Svär inte på bloggen!!!!!!!
Attans också, glömde att du läser bloggen ibland... Men det finns faktiskt inga svärord här! Bara ord som kan kännas hårda om de används hårt mot någon.
Skicka en kommentar