Nu refererar jag än en gång till en sommarvärd på P1, den här gången till Mikael Tornving. Han sa en sak som provocerade mig lite. Han sa att vi inte lär oss något av våra barn, det är vi som ska lära barnen. Behöver det ena utesluta det andra? Jag tycker att jag lärt mig massor av mina barn. Gång på gång har jag tvingats omvärdera, tänka om och ta ett steg tillbaka.Yngsta dottern accepterar till exempel inte dubbla budskap. Om jag ger min tillåtelse till något kräver hon att jag är tydlig med mitt "ja" och inte suckar och säger "Ja ja...". Kroppsspråk och ord ska stämma överens, och gör de inte det avstår hon hellre från det hon vill. Hon brukar fråga: "Säger du ja nu för att jag har övertalat dig eller för att jag VERKLIGEN får?"
Jag lär mig.
4 kommentarer:
Bra!
man ska tala till sina barn,
inte säga åt dom...
Ja, och framför allt lyssna.
Det var det dummaste jag hört, att vi inte skulle lära oss av våra barn.Som om inte lärare skulle ha något att lära av sina elever? Som om bara den ena kan GE något som bidrar till utveckling / mognad? Man lär av alla möten. Av allt man är med om. Om man vågar förstås.
Santha
Visst är det så! Klok du, som alltid. Varför se så enkelspårigt på lärdom?
Skicka en kommentar