"Röda små smultron, blommor och grönt..." sjöng Byggarn när han kom med frukostbrickan i morse."Röda små smultron..." sjöng barnen också, alla tre, när de ringde.
"Röda små smultron..." sjöng vi för mormor en gång i ett fyrstämmigt arrangemang där pappa pommade.
"Rö..." (sic!) stod det i telegrammet jag fick av min morbror när jag tog studenten.
"Röda små smultron..." sjöng vi för mamma när hon fyllde fyrtio. Idag är det jag som fyller fyrtio. Livet ger mig svindel!
2 kommentarer:
Livssvindel är ändå en svindel av det bättre slaget :)
Ja, absolut! :-) Så länge man känner att man hänger med liksom.
Skicka en kommentar