Foto: AftonbladetEn romsk kvinna stod en dag i vårt kök. Det var en sommar i min barndom. Kvinnan frågade mina föräldrar om hon fick koka potatis på vår spis. Det fick hon. Mina föräldrar sa att hon och hennes familj kunde sitta och äta i vår trädgård om de ville. Det ville de. Innan de for vidare tackade de för gästfriheten och sa: "Vi lovar att aldrig komma tillbaka."
Min mormors mormor gifte sig med en man som troligtvis var rom, fick jag nyligen veta av min mamma. Äktenskapet accepterades inte av släkten och flickan blev utstött. Det har talats väldigt lite om detta i släkten, jag vet inte riktigt varför, vad som burit mest skam med sig, det romska blodet eller släktens beteende.
När Byggarn var barn och romer kom till byn fick de vuxna något jagat i blicken och sa: "Göm era cyklar, barn!".
7 kommentarer:
När min far jobbade i Katrineholm på 70talet slog de igen hela gator med butiker när Romerna kom gående. Orsaken var att de stal så mycket att affärerna fick problem.
Det är synd när en hel folkgrupp får lida. Samtidigt är de av Romerna som stjäl duktiga på det - och det är ett problem.
Har jag fördomar? Naturligtvis! Det har vi väl alla på ett eller annat sätt, men det är inte mitt jobb att döma folk.
Vad det gäller ditt ursprung skulle jag tro att det gett en extra krydda till en redan härlig personlighet :-)
Kram till dig och de dina<3<3
Pennelina och Isabella //
Ja, folk har de mest underhållande fördomar (självfallet jag med). Innan jag och min fru köpte hus bodde vi i en väldigt invandrardominerad statsdel i Borås (Norrby, med cirka 30-35 nationaliteter representerade).
När min fru på sitt arbete berättade att vi inte bara bodde utan tom trivdes där, undrade folk varför: "...men du är ju svensk?"
Ja, svarade hon då, men min man är invandrare. "Jahaa! Ja, ja, då så..." var reaktionen som regel. Då var det tydligen okej att bo och trivas där!
Sedan hände det så klart att någon ställde följdfrågan: "Men du heter ju Sandberg...?". Ja, svarade frugan då, min man är från Finland. Brukade rendera en del muttrande...
Finland och Finland, förresten. Född och till hyggligt stor del uppvuxen i Pettböle, Finström - alltså inte så långt från vart du Isabella verkar bo, av din blogg att döma! :-)
Jag hade romer till grannar under två års tid och fick tyvärr alla mina fördomar bekräftade, fast jag önskade motsatsen. Jag är fortfarande öppen för att undantag finns. Men hittills har de inte motbevisat mig.
Pennelina: Fördomar har vi nog alla. Men jag försöker att inte bära vidare eventuella nedärvda/inlärda fördomar. Alla historier om romer jag stött på (folk vill gärna bräcka varandra och samtidigt skapa en gemensamhet) ser jag som just - historier.
Klart att det finns romer som stjäl likaväl som folk i alla andra kulturer stjäl, men att romer skulle vara speciellt duktiga på stöld har jag ingen erfarenhet av. Fast med tanke på hur hårt bevakade de är måste de nog vara extra skickliga för att kunna stjäla...
Katrineholm är förresten även min morfars hemtrakter. :-) Han har inte sagt något om romerna dock.
Kram till dig också!
Metal 4 Life: Ja, nog är det konstigt hur vi fungerar. Jag tror att fördomarna hjälper oss strukturera upp vår värld så den blir mer begriplig. För det som är obekant är "farligt" och något vi måste hålla ifrån oss.
Kul att vi kommer från samma hemkommun! Fast jag befann mig nog närmare din hemby för några år sedan när vi bodde i grannkommunen Saltvik, Daglösa. Nu har vi flyttat till mitt föräldrahem. Jag känner inte igen dig, så vi har antagligen inte gått i skola samtidigt.
Anonym: Är det inte så att jobbiga grannar av vår egen kultur bara är "jobbiga grannar". Om romerna är "jobbiga grannar" så har det att göra med att de är romer - och man får sina fördomar bekräftade? Läs gärna http://www.expressen.se/debatt/1.1336650/se-mig-inte-som-en-tjuv.
Åh, så igenkännande!
Mina föräldrar var nog (God rest their souls) lite av en blandning av finsk sisu, romskt flyktingsskap och vilsna europeér..
"Tyst, Matti! (typ 12 år) Du får sova i soffan i natt.. Vi har två franska liftare som sover här i natt. I ditt rum"
Vilka frukostar vi haft!
Vilka möten.. vänner.
Speciellt minns jag lille Jeff från Gambia. Typ 2 år.
Tänk om jag fått möta honom 40 år senare :-)
Haha! Jag känner igen det där. Alla nationaliteter som fyllde huset. Och min mammas tonårselever som dök upp då och då. Som sov över. Som ville ha mamma med på fester. :-)
Det jag berättade var inte en historia något återgett till mig.
Jag försöker att alltid finna ett sätt att förenas och att se det goda i våra olikheter som människor, men jag är övertygad om att vi inte kommer att lyckas om vi inte vågar se verkligheten som den ser ut.
Kramisar!
Skicka en kommentar