Det händer att döden dyker upp som samtalsämne i vår familj. Den här gången var det döttrarna som förde en dialog vid frukostbordet.Felli: "När jag dör vill jag ligga nerbäddad i min säng, med en kopp te och en katt."
Stora O: "Jag vill dö i sömnen efter en lycklig dag."
Felli: "Inte jag. Jag vill vara helt vaken när jag dör. Annars får jag ju inte veta hur det är att befinna sig precis på gränsen... Jag hoppas jag får träffa Michael Jackson!"
Med tillstånd från döttrarna.
3 kommentarer:
Härliga tankar om något som vi vuxna ofta krånglar till :-)
Kramisar
Ja, döden måste liksom få komma upp lite hur som helst. Ibland sorgligt och hopplöst, ibland alldeles enkelt.
Kram!
Underbart!
Skicka en kommentar