Hur kan en sorgedag bli så välsignad? I morse dog Ami, en kär släkting, mammas närmaste vän. Idag, på mammas födelsedag. Mamma är lugn och samlad. Hon har sörjt i förväg, tillsammans med Ami, genom skratt och gråt.Vi samlades hemma hos mamma och pappa. Åt plockmat. Lyssnade på Bach. Sjöng Prästens lilla kråka. Lekte charader, tema boktitlar och sånger.
Vi pratade om Ami. Om vem hon var. Som frisk. Om hennes språkkunskaper och utrikeskorrespondens, om hennes biståndsarbete inom Röda Korset i Genéve och i Kenya. Om hennes arbete inom konsertföreningen Katrina. Om hennes starka integritet.
Vi pratade om att Amis mamma fick höra just det hon behövde höra på väg ut från sjukhuset idag. Man FÅR bli arg på Gud.
2 kommentarer:
Vet du, jag tänkte faktiskt på Ami igår morse, långt innan jag visste att hon hade dött. Det måste ha blivit en konstig dag för Lillemor, att fylla år och mista sin kusin på samma dag. Det är ledsamt att mista en kär en, men samtidigt så känns det bra att hon slipper lida mer. Kram, Pia
Jo, det blev nog en konstig dag. Men fin ändå. Kram!
Skicka en kommentar