Det börjar lätta lite. Förkylningen ger med sig och värmen, den inre, är på väg tillbaka. Ibland händer saker som prövar kärleken. Och är allt som det ska tar man sig igenom det mörka. På andra sidan är det annorlunda. Bättre. Varmare. Man är liksom närmare. Mycket närmare.På onsdag morgon smiter vi iväg, bara vi två. Och den här gången är det jag som står för arrangemangen.
7 kommentarer:
Skönt.
Ja. Skönt. :-)
Ursäkta om jag tjatar men det finns en bloggare/författare/föreläsare som jag tycker skulle passa på littdagarna: http://sandragustafsson.se/blog/
Hon har skrivit bl.a. Maskrosungen och kommer ut med en spänningsroman våren 2010.
helt underbar bild där!
Imsavimsa: Du tjatar inte! Du vet, vi gillar att få tips och önskemål från folk som hänger me! :-) Ska kolla in henne och skicka vidare till mina undersåtar. ;-)
Manotanten: Ja, den är en favorit i repris. :-)
Hoppas jag inte klampar på något i det du skrivit nu, men jag tycker egentligen inte om att man säger att det händer saker som "prövar kärleken"... Jag föredrar att se det som att det händer saker som liksom händer för att kärleken ska få tillfälle att bli starkare djupare och mogna ytterligare, och på ett sätt kanske VI prövas, om VI vågar kan och är redo för en starkare kärlek eller inte... Eller om vi inte vågar eller förmår ta steget vidare i kärleken vi har. Det finns så många hinder i kärlek, men också så många möjligheter, om vi bara vågar. Har inte kommenterat din blogg på länge men vill bara säga, igen, att den är en oas, det är gott att kika in och läsa dina ord och se dina bilder :) Allt gott till dig Isabella :))
Tack, Santha, nej du klampar inte på något! Jag uppskattar alltid dina tankar, oberoende om de sammanfaller med mina egna eller inte. Men jag tror vi är överens här. Om kärleken finns där någonstans i relationen, finns också möjligheterna för OSS att ta tag i. :-)
Skicka en kommentar