- Ok, vad ska vi tänka på? Hur ska vi lägga rösten? Vilken klang vill du ha? Hur ska vi frasera? Vilka stavelser ska vi använda? Vilken tonart? Ska vi oktavera? Sätta stämmor? Kvinter? Borduner? Vilken taktart?- Tänk inte så mycket. Sjung bara. Igen och igen. Ni märker själva.
Och vi sjöng. Igen och igen. Och visst märkte vi. Första varvet var vi tre spretiga flickröster som med konstruerad gällhet försökte spela jojkare. Det lät väldigt konstgjort och onaturligt. Så småningom glömde vi oss själva och sögs in i rytmerna och musiken. Då lade sig rösterna tillrätta och bara gungade med. Häftigt!
Hur "rätt" vi sjöng är kanske svårt att avgöra. Några turister som besökte kyrkan under övningen tyckte vi lät som indianer...
När jag kom hem mumlade tonårspojken:
- Vad är nästa steg? Mongolisk strupsång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar