Jag saknar den där känslan man får när någon ropar "Hej då!" och stänger ytterdörren, och man inser att man kommer att vara ensam hemma resten av dagen. Det suger till i magen av lycka. Först vandrar jag från rum till rum och lyssnar till tystnaden. Det knarrar lite i golvplankorna och köksklockan tickar. Jag kan höra mina tankar. Sedan brygger jag kaffe och sätter stereon på hög volym. Det boostar lusten att ta tag i tillvaron. Jag vill!
onsdag 8 juli 2009
Solitaire
Jag saknar den där känslan man får när någon ropar "Hej då!" och stänger ytterdörren, och man inser att man kommer att vara ensam hemma resten av dagen. Det suger till i magen av lycka. Först vandrar jag från rum till rum och lyssnar till tystnaden. Det knarrar lite i golvplankorna och köksklockan tickar. Jag kan höra mina tankar. Sedan brygger jag kaffe och sätter stereon på hög volym. Det boostar lusten att ta tag i tillvaron. Jag vill!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fint:-)
kramisar
Det händer bara alltför sällan i vårt hus...
Den känslan är fantastisk!!!
Jag älskar att vara hemma solo och planerar t o m in ledigheter o semestrar så att de INTE stämmer överens med övriga familjemedlemmars dito... men det behöver de inte veta... kanske tar de illa upp...
(Ja, det var jag som tog bort min egen kommentar där uppe eftersom den var osedvanligt nördig...)
Pennelina: Kram! :-)
Lise-Lott: Samma här! Och med tre sommarlediga barn i huset blir det lätt intensivt...
Manotanten: Visst är det skönt att få vara ensam ibland! Det är livsviktigt.
Jag läste din blogg och såg bilden på Zorro! Han var så fin! Den första hästen som kastade av mig...
Angående den borttagna kommentaren, det är helt ok att skriva osedvanligt nördiga kommentarer här! :-)
va bra, för det gör jag rätt ofta... skriver nördiga kommentarer, alltså...i blogg-minglet...
minns inte att Zorro kastade av dig (mindes inte heller vilken grûssnerdotter det var som red hos oss)... men så var han också rätt bra på "arabian teleport" han, Zorro...
Jag red hos er först när hästarna var hos mormor och morfar/morbror i Höckböle och sedan på ert eget ställe där längre fram. Du hade väl mer eller mindre flyttat hemifrån då, tror jag. Vi hade ridläger och "tävlingar" och allt möjligt. Kul! Tyckte speciellt om att rida ut alldeles ensam på Jesse.
Syster E red en kort period när din mamma flyttat till Vandö/Bastö (?!) tror jag. Syster J har aldrig ridit vad jag kan minnas.
Skicka en kommentar