Kanske det inte är så konstigt ändå att jag som är så okyrklig av mig känner trygghet när jag ser en kyrka. Speciellt när det händer så mycket hemskt i världen. Kyrkan tittar på mig och talar lågmält. Kanske "Jag står här. Som jag gjort i hundratals år. Jag finns här. Om du behöver mig."Idag går mina tankar till de anhöriga till dödsoffren i skolmassakern i Tyskland.
Varför händer sånt? Tänk om det händer här? Tänk om mina
2 kommentarer:
Och MIN kyrka på bilden! Mitt nav, mitt centrum, min kärna. Jag är ju född och uppvuxen mindre än en kilometer från Sunds kyrka. Saknar klockklangen varje helg nu.
Visst är det din kyrka! Jag kör förbi den när jag skjutsar stora O till hennes pojkvän. Den såg så vacker ut sist att jag måste stanna och fotografera den.
Själv är jag tillbakaflyttad till mitt nav, mitt centrum, min kärna i Finström.
Skicka en kommentar