Hela huset vibrerar och fönsterrutorna skallrar. Det dundrar i trappan och något regnar ner från springorna i taket. Det skramlar, dunkar till och en kort stund blir det tyst. Mummel hörs, men snart är orkanen igång igen. Något flyger genom rummet. Ett tjut hörs, ett spefullt skratt. Vårt hus är hemsökt. Så måste det vara. Av poltergeists!
För inte kan det väl vara de rara tonåringarna...?
9 kommentarer:
Haha! Nä ... det kan det väl inte?! ... eller?
För inte kan det väl vara mina spingliga tonåringar som låter som en hel elefanhjord...?! Jo. :-)
Nej det kan jag väl inte tänka mej, ni bor ju i ett gammalt hus så det kan vara fyllt av spöken och sånt ju ;) Föresten så såg jag byggarn din härom dan och jag tänkte hälsa på honom...fast jag inte känner honom en gnutta, men det kändes som jag gjorde det ;)
Nu börjar jag sakna dig på allvar... Var ääär du Isabella?!?! Lite, några bokstäver kan du väl lämna ifrån dig? :)
Ho-Ho!? *KnackeliKnack* No missä se ole?
Jag saknar dej så himlades. är det våta disktrasan över huvudet eller?
adventsljus!
Kat
Du saknas.
Du fattas mig...
Blir lite orolig, men sänder dig varma tankar, kramar och en önskan om en fin jul Isabella!
Susy: Hälsa på honom du bara! Han vet säkert vem du är om han ser dig.
Santha: Nu ska jag försöka ta mig tillbaka till bloggen.
Anonym: Olen täällä! Vem är du då?
Kat: Det var nog disktrasan som höll mig i sitt grepp.
Matti: Känns gott att vara saknad.
Santha (Claus): Tack för värmande julmess!
Skicka en kommentar