Solen kastar ett mjukt ljus över prästkragsfältet och mormorsrosorna. Häggen är nerklippt för att vi ska kunna se sjön från vardagsrummet. Barnen pratar i munnen på varann och jag värmer vatten för att kunna diska. En liten slår sig i pannan och måste få tröst. Syster J och jag lever stugliv med våra barn.
Ur CD-spelaren strömmar musik, men inte Gärdestad, Ledin eller P1 Sommars musik, utan Carmina burana, mäktig medeltida körsång med dundrande pukor. Syster J ska nämligen dirigera en kör som ska sjunga första satsen som final på Rockoff och måste lära sig musiken. Emellanåt är hon innesluten i sin egen värld, rör i grötkastrullen med den ena handen och dirigerar drömskt med den andra.
Barnen har lärt sig melodin och sjunger dramatiskt med egen text:
- Vi vill ha mat! Vi vill ha mat! För barn vill inte svälta! VI VILL HA MAT! VI VILL HA MAT! FÖR ANNARS BLIR VI DÖDA!
3 kommentarer:
Vad härligt med systerskap, kusiner och stugliv! Härligt melodramatiska barn har du också;-)
Min lillasyster just åkt till New York för en 5-veckors sommarkurs på Parsons School of Design. Fast jag skulle nog hellre åka till henne än att hon kommer hit och lever stugliv...
Imsa aka "Syster Grön av Avund"
Tillvaron låter som definitionen av behagfull. Carmina Burana är definitionen av mäktig.
Imsavimsa: Man utvecklar en särskild sorts vardag där alla ungar är allas. Härligt!
Designkurs i New York? Vad spännande! Syster J kommer fortfarande med märkliga språkliga konstruktioner sedan sina nio år i New York. Som "stoppa förbi" och "då" som översättning på "though"...
Sofia: Du har rätt på båda! Idag är dessutom syster E med och vi bara vimlar, njuter och dricker vin (hade ost- och vinprovning idag, syster E är sommelier).
Skicka en kommentar