fredag 13 juni 2008

Hund

Det är lite hundigt i vår kattfamilj den här veckan. På köksgolvet, en svans som smäller mot tiljorna. På gräsmattan, vilda språng och glada gläfs. I sidovagnen, svarta öron som fladdrar. Tramp i soffan, en mörkbrun blick, så god. En djup suck. Det känns lite hundigt i våra hjärtan den här veckan.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, en border collie, eller...?
Minns våra skäggiga jyckars suckar i soffan. Lukten. Saknaden. Nuet.

En underbar bild är det här.
Värme.

Anonym sa...

Att få vila mod en hunds goda hjärta är en ynnest.

Isabella sa...

Matti: Border collie och vorsteh och... och... En salig blandning. Ja, stora O lyckas ofta ta fina bilder.

Sofia: En speciell upptäckt för oss, vi som är mest vana med kattgos.

Edit sa...

Jag är absolut kattmänniska, skulle aldrig kunna föreställa mig själv med en hund, men det är något med varma hundhjärtan som jag vet är sant och uppriktigt. Det är liksom något mycket mjukare med hundars hjärtan och kärlek än med katters. Av någon anledning?

Isabella sa...

Jag är egentligen ingen hundmänniska jag heller, men just den här hunden är så genomsnäll att jag inte kan låta bli att drabbas av det där hundiga.