Det är lite hundigt i vår kattfamilj den här veckan. På köksgolvet, en svans som smäller mot tiljorna. På gräsmattan, vilda språng och glada gläfs. I sidovagnen, svarta öron som fladdrar. Tramp i soffan, en mörkbrun blick, så god. En djup suck. Det känns lite hundigt i våra hjärtan den här veckan.
5 kommentarer:
Åh, en border collie, eller...?
Minns våra skäggiga jyckars suckar i soffan. Lukten. Saknaden. Nuet.
En underbar bild är det här.
Värme.
Att få vila mod en hunds goda hjärta är en ynnest.
Matti: Border collie och vorsteh och... och... En salig blandning. Ja, stora O lyckas ofta ta fina bilder.
Sofia: En speciell upptäckt för oss, vi som är mest vana med kattgos.
Jag är absolut kattmänniska, skulle aldrig kunna föreställa mig själv med en hund, men det är något med varma hundhjärtan som jag vet är sant och uppriktigt. Det är liksom något mycket mjukare med hundars hjärtan och kärlek än med katters. Av någon anledning?
Jag är egentligen ingen hundmänniska jag heller, men just den här hunden är så genomsnäll att jag inte kan låta bli att drabbas av det där hundiga.
Skicka en kommentar