Entusiasm

Stora O önskar att vår upplagda gamla risiga Cheva pickup en gång ska bli hennes. Vi har försökt säga henne att den inte är någon miljöbil precis, men det tar hennes tonårshjärta ingen hänsyn till.

Nu har hon slutfört sitt projektarbete för årskurs 9 med att rusta upp sin pärla, så långt man kommer på en skolvecka. Hon har tömt den på bråte, monterat bort det råttätna sätet, den sönderfallande golvmattan och den spruckna vindrutan. Hon har slipat bort rost, målat rostskydd, spacklat och målat mattsvart färg. Hon har monterat nytt säte, ny golvmatta och ny vindruta.

Klockan tolv på natten, dagen innan rapporten skulle vara inlämnad, kom hon in, svart som synden hela flickan, men med glittrande ögon och stort leende. Sedan satt hon till klockan tre på natten och skrev rapport. Om ni tycker att jag skryter över min dotter, så har ni alldeles rätt. Men jag är så fascinerad och förundrad över hennes entusiasm. Till utseendet är hon en kopia av mig, men allt annat har hon fått av Byggarn. Vår dotter totalvägrar skönsång, luciatåg och teater. Vår dotter skruvar på bilar, bygger cykelställ och snickrar ljuslampetter.

Hennes kompisar sydde klänningar under projektveckan. Det hade stora O aldrig klarat. Inte jag heller.