Idag anlitade vi städhjälp för första gången. Konstig känsla. Det var städdag, men ingen i familjen städade. Stora O gick ner till bryggan och fotograferade. Mellanpojken tillverkade nån sorts fiskeredskap av en plastflaska. Felli tog en cykeltur. Byggarn ritade ett fritidshus åt någon.
Men jag, jag var helt vilsen. En främmande människa hade klivit in i vårt hus för att göra det jobb som var vårt. Hon var en gäst, fast ändå inte. Man låter inte en gäst dammsuga, skura bort intorkad kattmat, tandkrämsrester och diverse oidentifierbara fläckar här och där.
Byggarn hade bett mig att inte förstäda. "Vad är det för idé att anlita städhjälp om du tänker städa innan hon kommer?" sa han. Jag smygskurade toaletterna innan hon kom. Sedan smög jag omkring och höll mig undan, fast i närheten liksom. Ifall hon ville fråga något. Sopade lite. Tog en trasa och började torka köksskåpen. Ångrade mig genast, tänk om hon tyckte jag la mig i hennes jobb. Frågade om hon saknade något. Om hon ville ha kaffe. Om hon ville ta en paus. Kanske hon ville ta nedre våningen nästa gång?
Satte mig slutligen ner vid datorn, men fick inget ur händerna. Hörde dunket då mattorna piskades. Kikade ut genom fönstret, såg... Byggarn!? Jo, där stod han och piskade. Tydligen hade han också fått lite kluvna känslor. Mattpiskningen var ju hans jobb. Det gjorde mig gott att se.
När allt var klart kunde jag inte nog tacka och berömma denna kvinna som tagit sig tid att städa hos oss. Och jag lyckades till och med haspla ur mig en liten ursäkt för att vi hade haft det så smutsigt och stökigt.
På kvällen satt vi i ett nyskurat hem och unnade oss ett glas rött. Ett fönster stod på glänt och gardinerna fladdrade lite. Vi var överens om att vi måste lära oss förhålla oss till städhjälp. Till att börja med kanske vi inte skulle kalla det hela "städhjälp". Man anlitar ju inte "bygghjälp", "elhjälp" eller "rörhjälp". Nästa gång tar vi en tur med motorcykeln och håller oss borta helt.
9 kommentarer:
Jag har jobbat en sommar i hemvården och städat en hel del i andras hem. Det är faktiskt en fin känsla att göra skillnad i någons liv :). Så tacka och ta emot, känn ingen skuld och njut av motorcykelturen nästa gång!
HM
Jag som till och med känner mej obekväm av att se svärmor sopa lite i hallen. Har en del förhålla-sej-till-jobb att göra innan jag kan anlita städhjälp, tror jag. Fast jag leker ständigt med tanken.
Vi anlitar städhjälp och jag flyr alltid fältet med barnen då städerskan kommer. Försöker tillochmed hinna iväg i god tid före så att jag kan skriva anvisningar på en lapp åt henne istället för att säga det muntligt i hallen. Det känns så underligt att be någon göra diverse saker. Men det är härligt att komma hem då allt är rent!
HM: Tack, skönt att höra! :-)
Poetcarina: Oj, svärmödrar är ett känsligt kapitel. Man vill duga i deras ögon. Om de av ren godhet hjälper till med något i hemmet är det lätt hänt att man tolkar in missnöje... Jag tycker om min svärmor, men skulle nog också ha svårt för att se henne sopa och plocka hos oss.
Johanna: Tack för tipset! Nu när hon städat här en gång, så kan hon huset. Då är det säkert skönast för henne också om vi håller oss undan. :-)
Hej! Hittade hit via Katarinas blogg. Du skriver så mysigt (om man får säga så..) och fina bilder pryder de fina orden.
Kram,
Mia
Psst! Jag mejlade dig nyss med en fråga jag skulle behöva lite hjälp med - på en mailadress som jag hittade på nätet och som verkade vara aktuell. Tänkte att jag psst:ar här ifall det är så att du inte kollar mejlen t ex på grund av sommar. :)
Mia: Oj, tack! Jag visste inte att du bloggade! Nu ska jag börja läsa din blogg också. :-)
Johanna: Yes, har kollat och svarat! :-)
Oj... vi hade städhjälp första gången för en vecka sen, jag reflekterade inte ens över att det skulle vara något pinsamt eller opassande... Jag betalar ju - hederliga skattade pengar. Jag har också städat - iofs inte hemma hos folk, utan på folks jobb - och tyckte att det var ett rätt skönt jobb, ett jobb där man kan tänka lite på vad man har lust med. Och så tänker jag på gatsoparen i boken Momo eller kampen om tiden - som satte en sån stolthet i att sopa gatan, ett steg i taget... Näeh - det föresvävade mig inte att tänka så om att vi får hjälp med städningen hemma då och då. Det kanske jag borde...? ;o)
Vilket sammanträffande att ni också började med städhjälp ungefär samtidigt! :-) Nej, förnuftsmässigt har jag inga problem med att vi anlitar städhjälp, men känslorna har inte riktigt hunnit med. Det går nog över.
Skicka en kommentar