Två ledsamma besked under samma vecka. En släkting har separerat. En väninna har blivit änka. När sånt händer tar jag tempen på mitt eget äktenskap. Tycker att Byggarn borde sluta röka, gå till läkaren och kolla upp lungor, blodtryck, kolesterolvärde etc.
Försöker samtidigt övertyga honom om att jag minsann klarar mig utan honom om han vill lämna boet. Tro inte att du behöver stanna för att "ta hand om" din rörelsehindrade fru, säger jag ibland. Det handlar inte om martyrskap. Jag vill klara mig själv. Jag klarar mig verkligen själv! Ingen ska känna sig moraliskt tvingad att stanna hos mig. Det ska vara kärleken och ingenting annat än kärleken som avgör.
Men det senaste svaret jag fick av Byggarn blev onekligen skrattretande. Och han märkte det själv i samma stund han sa: "Men jag vill hålla mina vingar över familjen." Blah!
5 kommentarer:
det är alltid kärleken som avgör till syvende o sist iaf...
Varför "blah"..? Jag tycker det låter rysligt kärleksfullt och sympatiskt - och en aning poetiskt ovanpå allt annat ;o)
Manotanten: Tror jag också.
Stjärnkraft: Ja, nog är han både kärleksfull och sympatisk, Byggarn. Men han är också rätt bra på att använda sin humor för att slippa svara på frågor...
Ähum, jag brukar inte ägna mig åt sånt här, men nu har jag gjort det i alla fall. Kom och hämta om du vill:
http://stjarnkraft.blogspot.com/2010/10/ett-korsbar-pa-toppen.html
Tusen tack, jag uppskattar uppskattningen! Ska försöka få till något. :-)
Skicka en kommentar