- Var är Stora O? undrar Byggarn som precis ställt fram middagen på bordet. Brukar inte hon vara hemma vid den här tiden?
- Ingen aning, svarar jag trött och sätter mig ner utan att ta av mig ytterkläderna. Tar upp mobilen ur fickan och ringer äldsta dottern som svarar direkt.
- Var är du? frågar jag lite kort. Tänkte du inte komma hem till middagen?
- Det blir nog lite svårt, för jag har precis kommit ut från Sveriges riksdag här i Stockholm. Säg inte att ni redan har glömt att jag skulle hit med skolan idag! Ni gav mig ju svenska kronor igår!
Byggarn och jag äter vår middag, röda om kinderna. Glömska? Vi?
6 kommentarer:
Ha, ha, ha, vad bekant det känns!
just hemkommen från min terapeut svarar jag-sänk kraven, man kan inte minnas allt... :)
Hoppsan, så det kan gå :o) Men dete vete katten om jag skulle kunna hålla koll på var alla barnen är om jag hade fler än en. Ibland är jag lite osäker t.o.m. under de omständigheterna.
Lillan: Skönt att det finns fler!
L8: Jag kanske borde hitta nån bra terapeut. :-)
Stjärnkraft: Haha! Ja, tre är nog en salig röra. Ibland upptäcker man att man INTE saknat en unge som kommer sent hem... "Oj, jag trodde du var hemma..."
Låter alltför välbekant säger en annan 3-barnsmor, där barnen numera går och kommer.
Skönt att det finns fler. :-)
Skicka en kommentar