Om revolt

Ligger i sängen, helt däckad av förkylningen. Orkar inte ens läsa. Hann precis läsa ut Strindbergs Fröken Julie och börja på Fadren innan dimman lade sig över mig. I morgon missar jag en pjäs på Alandica där en vän spelar huvudrollen, fröken Julie. Jag har även missat Alakoskis Svinalängorna.

Vädret är kristallklart och en stark vårvintersol lyser upp sovrummet. Byggarn har flyttat tillbaka in. Idag tog han Mellanpojken med sig ut på en lång skidtur. Mellanpojken var imponerad av sin far som trots att han rökt i 35 år hade bättre kondis än sin femtonårige son. Jag påpekade att datorer och tv-apparater inte är kända för att inverka positivt på farten i skidspåret.

Mina tankar följer andra spår. Jag tänker på de där flickorna i 15-16-årsåldern som tände eld på Hammarlands kyrka. Det var som Mellanpojken först kläckte ur sig, satanister. Då skrattade jag, men nu är det fastställt, flickorna är inspirerade av satanismen, även om experter i tidningarna menar att de flesta satanister nog skulle ta avstånd från kyrkobränder.

Jag tänker på ungdomar som revolterar och ställer till det för sig själv och andra. Är det något nytt? Vad är det vi inte lärt oss genom åren? Jag tror inte vi kan skylla på brist på sysselsättning eller dåliga hemförhållanden. Vi måste lära känna våra barn! Jag tror att om vi vill få bättre kontakt med våra ungdomar och få veta vad som rör sig i deras tankevärld måste vi lyssna först, prata sedan. Berätta. Inte predika.

Det finns energi i revolt. Energi måste riktas, annars går den till spillo eller ställer till med skada.

Här slutar mina tankespår.