Bloggpaus

Jag tar en bloggpaus på obestämd tid.
Måste ransonera mina krafter och samla inspiration.
Vill ut och lyssna på smältvattnet.

Var är Stora O?

- Var är Stora O? undrar Byggarn som precis ställt fram middagen på bordet. Brukar inte hon vara hemma vid den här tiden?
- Ingen aning, svarar jag trött och sätter mig ner utan att ta av mig ytterkläderna. Tar upp mobilen ur fickan och ringer äldsta dottern som svarar direkt.
- Var är du? frågar jag lite kort. Tänkte du inte komma hem till middagen?
- Det blir nog lite svårt, för jag har precis kommit ut från Sveriges riksdag här i Stockholm. Säg inte att ni redan har glömt att jag skulle hit med skolan idag! Ni gav mig ju svenska kronor igår!

Byggarn och jag äter vår middag, röda om kinderna. Glömska? Vi?

Asfalt - ett vårtecken

"Mamma, idag hade solen smält bort snön så asfalten syntes! Jag tror aldrig jag blivit så glad av att se asfalt!"

Hon tvingar oss att se

Foto: Gunnar Lundmark, SvD

Feministakademin på Åland har utsett

Nahid Persson

till Årets Feminist 2010

Prismotivering

"Jag är engagerad i människofrågor", säger Nahid Persson.

Hon är flyktingen som fick vänta i 17 år på att våga åka hem till sitt älskade Iran, den politiska aktivisten, framför allt dokumentärfilmaren som genom sitt arbete visat oss delar av mänskligheten man inte ofta ser, än mindre talar om.

I sitt arbete har hon envist dragit undan slöjor, inte bara från så känsliga ämnen som prositution och missbruk i Iran, utan från sitt eget förflutna, sina egna fördomar och sitt lands historia.

I den långa intervjun med Farah Diba visar Nahid Persson därtill att det finns förståelse, insikt, till och med förlåtelse att hämta hos människor man hatat och föraktat.

Nahid Persson visar med sitt arbete att feminism är just detta att vara engagerad i människofrågor, att envist utforska det innersta, det fördolda och det föraktade, både hos sig själva och hos andra.

Vi är stolta över att utdela priset som Årets feminist 2010 till Nahid Persson, för hennes bilder låter oss helt enkelt inte vara ifred.

Hon tvingar oss att se.

Så skriver Feministakademin i sin motivering.

* * *

Här är Feministakademin - Ålands samlade hjärnor och hjärtan

Foto: Feministakademin på Åland

Här är ett gäng människor
som begripit ett och annat om kvinnors situation i världen
och som vill verka för en förändring.

Internationella kvinnodagen fyller 100 år i år.
Låt den inte reduceras till en Morsdag med rosor,
choklad och husmorssemester.
Vägra all romantisering av denna dag!

Bomb utanför barnkammaren

Foto: Aftonbladet

Som ett jordskalv kändes det då bomben i bottenvåningen briserade. I dag flyttar syster J och hennes man ut sina barn ur barnkammaren i deras lägenhet som ligger ovanför porrklubben på Döbelnsgatan. Det som polisen försäkrat inte skulle hända - det hände. Klubben drabbades av ytterligare ett attentat. Ägaren bedyrade första gången att ingen hotbild fanns, men nu går det inte att bortförklara det inträffade.

Hur ska husets invånare hantera situationen? Det hela är komplicerat. Om klubben rent formellt inte gjort något fel, utan är oskyldigt drabbad av en beskyddarliga, går den inte att vräka hur som helst. Flytta därifrån? Nja, attentaten har knappast gjort lägenheterna mer attraktiva för potentiella köpare.

Om revolt

Ligger i sängen, helt däckad av förkylningen. Orkar inte ens läsa. Hann precis läsa ut Strindbergs Fröken Julie och börja på Fadren innan dimman lade sig över mig. I morgon missar jag en pjäs på Alandica där en vän spelar huvudrollen, fröken Julie. Jag har även missat Alakoskis Svinalängorna.

Vädret är kristallklart och en stark vårvintersol lyser upp sovrummet. Byggarn har flyttat tillbaka in. Idag tog han Mellanpojken med sig ut på en lång skidtur. Mellanpojken var imponerad av sin far som trots att han rökt i 35 år hade bättre kondis än sin femtonårige son. Jag påpekade att datorer och tv-apparater inte är kända för att inverka positivt på farten i skidspåret.

Mina tankar följer andra spår. Jag tänker på de där flickorna i 15-16-årsåldern som tände eld på Hammarlands kyrka. Det var som Mellanpojken först kläckte ur sig, satanister. Då skrattade jag, men nu är det fastställt, flickorna är inspirerade av satanismen, även om experter i tidningarna menar att de flesta satanister nog skulle ta avstånd från kyrkobränder.

Jag tänker på ungdomar som revolterar och ställer till det för sig själv och andra. Är det något nytt? Vad är det vi inte lärt oss genom åren? Jag tror inte vi kan skylla på brist på sysselsättning eller dåliga hemförhållanden. Vi måste lära känna våra barn! Jag tror att om vi vill få bättre kontakt med våra ungdomar och få veta vad som rör sig i deras tankevärld måste vi lyssna först, prata sedan. Berätta. Inte predika.

Det finns energi i revolt. Energi måste riktas, annars går den till spillo eller ställer till med skada.

Här slutar mina tankespår.

Risig och nertyngd

Det är mars i Narnia. Brudspireornas tidigare så sköna snöblomning i gnistrande rimfrost och lätt pudersnö har övergått i en kamp för överlevnad. Det är tungt och kallt.

Själv är jag drabbad av en rad följder av den berömde Murphys lag, både på jobbet och hemma. På jobbet handlar det om en anhopning av motgångar, bland annat ombokning av en massa resor på grund av ändrade turlistor för färjtrafiken till följd av det svåra isläget.

Här hemma handlar det om skoltrötta, kanske deprimerade, barn, och en byggare med en inflammerad hand och en envis förkylning med en skrällhosta som hållit mig vaken flera nätter. Jag har sagt ifrån, jag orkar inte. Nu sover Byggarn i gästrummet för andra natten i rad. Det känns kallt. Och sorgligt.

Men tids nog kommer Aslan.