Vi sitter i jeepen på väg hem från Föglö. Pappa Ulven sitter vid ratten och skruvar på radion. Syster E försöker hålla lille H vaken med allehanda trick. Hon kittlar, sjunger, gör miner och leker tittut. Hur många fingrar håller mamma upp?
Pappa Ulven hittar radiostationen han söker och en röst vi känner igen fyller bilen. "Mojmoj!" ropar lille H. Vi tystnar och lyssnar. Låter oss dras in i berättelsen om Stormskärs Maja som mamma Ulven läser.
Jag hör ordet skymningsprat. Tänker att jag har för lite skymningsprat i mitt liv. Högt säger jag: "Vilket våp Maja är. Allt kretsar kring maken. Hon vågar knappt tänka en egen tanke." Pappa Ulven nickar. "Jo. Inte är hon som uppläsaren precis..."
Så närmar vi oss de snurrande vindmöllorna. "Titta!" säger pappa Ulven till lille H. "Änglar!"
2 kommentarer:
Näe, ett våp kan man nog absolut inte kalla den uppläsaren, men en härlig kvinna är hon :)
Haha! Jo, nog kan hon vara rätt härlig. Men hon kan vara rätt ohärlig också... som de flesta av oss. :-)
Skicka en kommentar