Röda röda bär vill jag ha i mitt hus. Grova kvistar tyngda av rönnbär och spretiga kvistar med nypon. Terräng är inte längre min tekopp. Ljuset var så vackert, jag tänkte jag fotograferar allt det röda från bilen. Men kamerans batterier var för svaga. Som mina muskler.
2 kommentarer:
... och min syn blir långsamt suddigare. Men ännu kan jag se rönnbären. Och skulle det bli så att jag en dag inte längre kan se dem, hoppas jag att någon sätter en klase i händerna på mej, så att jag kan känna dem, dofta dem, smaka dem ... Alla dessa förluster, som är livet de också.
...och vi ska sjunga rönnbär för dig och låta dig fortsätta tro att vi är "vackervittror"...
Skicka en kommentar