Håren reste sig på armarna när Kölner Dom tornade upp sig framför mig. Jag steg in i djupet, ett helt kyrkouniversum, och hörde akustiken viska bakom pelarna: "Testa mig! Ropa! Sjung!" Hade mina systrar varit med hade det nog varit väldigt svårt för oss att låta bli.
Tänk att få ha en konsert här! Men ack, Ulvens döttrars musik är mest okristlig om än andlig, och lämpar sig inte alltid för kyrkorummet. Precis när jag tänkt den tanken började någon spela på en av orglarna. Kyrkan fylldes av musiken och mitt inre av den där längtan.
4 kommentarer:
Läcker l
kyrka, påminner om st:vitus i prag!
Den har jag aldrig sett. Ska googla lite på den.
Hm. Begreppet "okristlig" skulle jag vilja bita lite i. Men jag låter bli. Energin till just det saknas, eller det känns som om det inte nyttjar så mycket till kanske :)
Begreppet "andlighet" är också intressant...
Skicka en kommentar