Nej, det här är inte ett så filosofiskt inlägg som det ger intryck av att vara.
När mellanpojken kom hem från skolan idag kokade han nudlar åt sig. Han åt dem med pinnar. Han är den enda i familjen som alltid äter orientalisk mat med pinnar. Sedan kokade han kaffe, satte en sockerbit mellan läpparna, hällde kaffet på fat (!) och drack. Han är tretton. Han gillar inte vanlig köttgryta, men när vi var i Frankrike sörplade han i sig levande ostron med god aptit. I vilken värld hör pojken hemma egentligen?
(Med tillstånd från vederbörande mellanpojke.)
5 kommentarer:
Låter som en riktig hedersknyffel, om du frågar mig.
Jag tycker det låter som om han ordnat sin alldeles egen värld efter eget tycke och smak, precis som det ska vara :) Man ser liksom till att livet är så som man trivs bäst med det, det är en BRA förmåga :))
Ja var hör dom hemma? Den frågan ställde jag mig också när lillsonen skulle bli pappa och började snickra ett skötbord. Det skulle liksom vara roligt att ha något man gjort själv...
Och när storsonen studerade i Åbo och berättade att han köpt fisk på torget och bjudit en Brändöbo på ordentlig middag...
Var kommer dom ifrån, de underbara små (och stora) liven? IV
Han är en "tidsresenär" som plockar det personligt bästa ur alla tidsåldrar, allt det goda. För sig.
Själv.
För mig känns han som en god och mycket klok ung man.
Herr r: Han är i alla fall nyfiken på olika tidsepoker, kulturer och länder. :-)
Santha: Ja, han har VERKLIGEN en egen värld, som verkar så intressant att det är svårt att få honom till DEN HÄR världen ibland...
IV: Roligt att de kan förvåna en även i vuxen ålder, di där barna.
Matti: Ja, "tidsresenär" är nog ett passande ord för honom. Han är visserligen en god kille, men ibland är han inte riktigt klok... Precis som sin mamma. ;-)
Skicka en kommentar