Liten sjukling

"Hur vet de vad de ska förvandla sig till?" yrade en febrig och gråtande Felli när Byggarn bar henne från soffan till sängen. "Det vet de bara", viskade Byggarn.

Foto: Stora O

Religionsfrihet

Du, min vän, som i vuxen ålder valt att konvertera till katolicismen, du som med öppna ögon går in i ett religiöst patriarkat där du inte längre får bestämma över din roll som kvinna, din kropp och din sexualitet, hur tänker du? Jag vill veta.

Jag är för religionsfrihet, tro inget annat, men jag är också för frihet inom religionen. Det måste finnas en vitalitet och en intellektuell rörlighet som håller religionen, och framför allt människorna, levande och låter dem följa med sin tid.

Det finns nånting sunt i att söka och det är modigt att ge sig hän. Men vad söker du egentligen? Dig själv? Var bara försiktig så du inte tappar bort dig själv på vägen.

Babylycka!

Idag föddes två bebisar i huset! Harriet är en stolt mamma. Vi tassar alla omkring och njuter av det där respektfulla babymyset. Den mörka ungen kom med sätesbjudning och fick kämpa hårt för sitt liv. Vi vågade nästan inte tro att den skulle överleva, vi fick massera den länge med en frottéhandduk och lägga den vid en varmvattenflaska innan den fick upp kroppstemperaturen såpass att den orkade börja röra på sig.

Men nu är båda ungarna lika pigga och hungriga. Den mörka liknar lite på Stig Järrel i ansiktet, det är nåt med de ljusa "ögonbrynen". Fast vi vet ju inte vad de har för kön än.

Här vill jag sjunga!

Håren reste sig på armarna när Kölner Dom tornade upp sig framför mig. Jag steg in i djupet, ett helt kyrkouniversum, och hörde akustiken viska bakom pelarna: "Testa mig! Ropa! Sjung!" Hade mina systrar varit med hade det nog varit väldigt svårt för oss att låta bli.

Tänk att få ha en konsert här! Men ack, Ulvens döttrars musik är mest okristlig om än andlig, och lämpar sig inte alltid för kyrkorummet. Precis när jag tänkt den tanken började någon spela på en av orglarna. Kyrkan fylldes av musiken och mitt inre av den där längtan.

Var hör han hemma?

Nej, det här är inte ett så filosofiskt inlägg som det ger intryck av att vara.

När mellanpojken kom hem från skolan idag kokade han nudlar åt sig. Han åt dem med pinnar. Han är den enda i familjen som alltid äter orientalisk mat med pinnar. Sedan kokade han kaffe, satte en sockerbit mellan läpparna, hällde kaffet på fat (!) och drack. Han är tretton. Han gillar inte vanlig köttgryta, men när vi var i Frankrike sörplade han i sig levande ostron med god aptit. I vilken värld hör pojken hemma egentligen?

(Med tillstånd från vederbörande mellanpojke.)

Sommarprat

En tidig morgon i Frankrike fick jag ett telefonsamtal från en man från Sveriges Radios P1. Jag är en av finalisterna till Lyssnarnas Sommar! Nu först fattar jag det. Men ändå inte. Även om min chans att bli vald är minimal, de övriga kandidaterna är både intressanta och välformulerade, känner jag mig stolt och lycklig över att ha kommit så här långt.

Fler bilder från resan

Bilder från familjeresan

Hemma igen

DUNS! Nu sitter vi här yrvakna bland kappsäckar och obetalade räkningar och fryser om fötterna. Tvättmaskinen gick sönder just innan vi for, det hade vi sorgfälligt glömt bort. Nu har även TV:n gett upp och visar bara en färg - lila.

Fast det gör inget att det är kallt och ruggigt ute. Vi är varma och torra innerst inne!

Nu kom jag att tänka på en gång när min pappa klippt håret. Mamma beklagade sig för en väninna och sa att hon saknade hans långa hår. Väninnan sa: "Men du vet ju att han alltid kommer att vara långhårig - innerst inne!"

...och att fånga dem på bild

Foto: Stora O

Ögonblicken

Tillbaka i Tyskland efter att ha varit fyra dygn i Frankrike. Det känns bra om än lite vemodigt att vara på hemväg. Vi har redan börjat minnas och se tillbaka på allt vi upplevt under resan.

För mig är det ögonblicken, inte så mycket händelserna och länderna i sig. Mellanpojken som vandrar ensam på en smal stenpir. Vågorna slår emot och han ser lite osäker ut. Så får han se en speciell sten på stranden. Han plockar upp den. Han får se en till. Och en till. Och en till. Han radar upp dem på piren. Dem ska han ta hem.

Felli glömmer sin jacka någonstans på stranden. När vi vänder tillbaka för att leta efter den har någon snäll människa hängt upp den synligt på ett trappräcke.

- Ett skepp kommer lastat, säger Byggarn medan han kör genom Köpenhamn.

Stora O som till vardags är sminkad och uppfixad till max har låtit ansiktet vara naket och öppet hela resan.

- Med vaddå?
- Med smörrebröd, dromedarer, rokokobyrå, åsna och... apfisar!

Barnen skrattar sedan varje gång "apfisar" kommer.

Två småflickors blickar, en åländsk, en belgisk, som möts genom bilfönstren på en bensinmack. Först lite avvaktande på gränsen till avvisande, sedan efterhand uppmjukade spricker ansiktena upp i leenden. Händer som vinkar. Kramdjur som visas upp.

- Den här boken borde du läsa, säger jag till Byggarn och håller upp Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Du skulle gilla den, den berör utan att vara snyftig.

Med fötterna på instrumentbrädan läser jag ut det sista kapitlet. Barnen busar i baksätet, Byggarn kör och jag snyftar så tyst jag kan. Snart passerar vi gränsen till Frankrike.

Belgien

Utsikten från vårt hotellrum i Nieuwpoort, Belgien. Högsommarvärme, strandliv och god mat. Det är tidigt på turistsäsongen, så det är inte för mycket folk i farten och lokalbefolkningen är trevlig. Vilken mysig stad Neiuwpoort är. Rätt liten. Arkitekturen är speciell.

Lund - Danmark - Tyskland - Holland

Nu är vi i Holland. Vi har en helt UUUUNDERBAR familjesemester trots att bilens bromsar pajade och vi måste stanna ett extra dygn i Tyskland. Barnen har simmat i Danmark, i Tyskland och nu i Holland. De har pysslat om hästar, kaniner, minigrisar och hundar. Vi har både ätit gott och sovit gott. Jag har så mycket jag vill blogga om, men just nu vill jag leva i verkligheten. Kramar till alla bloggläsare!

Stockholm första maj

Första anhalten, Döbelnsgatan, Stockholm. Det är mindre biltrafik än en vanlig vardag, men fler flanörer på stan.

Syster J hade laddat kaffekokaren åt oss och skrivit ett mycket detaljerat välkomstbrev. Det avslutades med: "Gardinerna i teverummet är bara på prov, vi ska INTE ha dem! Ifall ni trodde ni kommit till djungeln..."

Vi har kommit till en väldigt mysig stadsdjungel. Barnen ligger som en lejonflock framför teven efter att ha varit ute på vandring. Byggarn är och jagar pizza.