Vardagspärla

Någon ringde helt oväntat idag. Han sjöng "Som en sträng på gitarren" med en röst som fick håren att resta sig på mina armar och tårarna att stiga i ögonen. Tänk vad man kan få vara med om en alldeles vanlig onsdag.

En tisdag

Jag avslutar en tisdag, lätt rusig, efter att ha delat en flaska bubbel med en vän. Tänker att jag har så många goda människor omkring mig. Byggarn har varit till butiken "Bra - för den medvetna kvinnan", sa han i morse. Jag är nog väldigt omedveten. Nästan medvetslös. Har aldrig varit in i den där butiken. Men jag känner mig älskad.

Ålands flaggas dag

Vi hissade inte flaggan idag. Flaggstången kan vara murken, påstår Byggarn. En stark vindpust och - krasch?! Kanske läge att ta ner stången innan den kommer ner självmant då. Troligtvis bor en hel del småkryp i trävirket. En hackspett sitter ofta där alldeles nära knoppen, och hackar så det ekar mellan husväggarna. Hackar hackar hackar.

Vårstädning på gården

Just när man trodde att man lyckats sätta hela familjen i arbete ...

Zzzzzzzz ...

En liten knopp

En liten knopp, men så fulländad.

Den lille knoppen har fått det gröna gummimonstret av sin storebror.
Den bruna kaninen har uncle D (Byggarn) köpt, men moster C (jag)
upptäckte att den inte var lämplig för barn under tre år...

Byggarhänder.
Händer som bytt blöjor på fyra bebisar, men som ändå verkar
mest gjorda för spikpistoler, vinkelslipar och sågar.
"Hjälp!" sa uncle D. "Det är tio år sedan sist..."

Moster C är så stolt!

Född: En liten gosse

Idag, torsdagen den 22 april, föddes det sjunde barnet. Ulvens Döttrars sjunde barn! Det blev en liten pojk. Alla mår bra, både mor, son och - mostrar.

Nu är ulvgossarna i majoritet. Annat är det med vår generation, den består nästan bara av "kussemurror" (kusse/kusin...). När första pojken i vår kusinskara föddes utbrast folk: "Har ni hört? Bröderna Grüssner har fått en son!"

Övergrepp

Jag såg vårens första blåsippa idag. En sluten knopp på en fjunig liten stjälk. Jag såg snöflingor stora som handflator lägga sig tungt över den. Den frös, jag vet att den frös.

Mer åksjuka

Det var som igår morfar och Mellanpojken packade ryggsäckarna med äggmackor och prinskorvar och for på "fasari" till Kvarnbo för att leta efter Nilens källa.

Det var som igår de klafsade runt i gummistövlar på Bautaberget, smakade på daggmaskar, klättrade i martallar och hoppade i vattenpussar.

Men det var inte alls igår. För igår var morfar och Mellanpojken på Ålandsbankens bolagsstämma.

Lite åksjuka

Det är inte utan att man blir lite åksjuk när man kastas från den ena ytterligheten till den andra i de mediala verklighetsskildringarna. Från hollywoodfruars tofsprydda lyxliv genom TV3:s honungsfilter, till SVT:s skakigt filmade dokumentär om den åttiotvåårige änkemannen Bernhard som blir handgripligen vräkt från sin lägenhet och lämnad på bar backe utan tak över huvudet.

Blod, fiskben eller leksak

Blodet har forsat ur Mellanpojken av olika orsaker i tre dagar nu. I förrgår skar han bröd, i går sparkade han tån mot en tröskel och idag skulle han tälja något med en splitterny kniv. Det senaste slutade med en tur till akuten där såret i tummen både syddes och limmades.

I bilen på vägen hem tänkte jag att färderna med barnen till akuten under årens lopp nog säger en del om vad de är för typer. Med stora O har det alltid handlat om matens väg genom kroppen, som t.ex. fiskben i halsen. Med minstingen har det bara varit incidenter typ ärta i näsan eller finger i leksak. Men med Mellanpojken har det alltid rört sig om öppna sår och blod i mängder.

One man's trash...

Under soffkuddarna hittade vi en nagelfil, en slant, ett plastlock, en gummiarm till en tyrannosaurus rex, en blyertspenna, en leksaksmus och lite chips.

I dotterns bra-att-ha-låda kan man hitta en glaskula, ett hänglås, ett bi utan ena "antennen", en tärning, en snäcka, en träbit och en karamell.

Idag kommer aldrig åter

Idag har jag ätit en varm gräddmunk och druckit en stor latte med kardemumma. Jag har nästan kört vilse i en synnerligen djurrik liten by. Jag har beställt mina drömskor över nätet och jag har hånglat i en hiss.

Firifiroo

En pärla, en guldklimp, en CD signerad Yohanna Troell damp ner i postlådan. "Hoppas vi ses någon gång!" stod det på en lapp. Vi har aldrig träffats, men hennes röst träffar mig i hjärtat.

Tre önskningar

Tre önskningar hade yngsta flickan härom dagen. Ett, hon ville bli av med sin hosta, två, hon ville ha solsken, tre, hon ville att bilen skulle vara smutsig så hon fick tvätta den med Byggarn. Ingen av önskningarna gick i uppfyllelse den dagen. Men de frostade av frysen. De tog före- och efterbilder. De badade vedeldad bastu och Felli kammade frisyr på pappas underarmshår.

Nästa dag kom solen.

Smältvatten

Jag har kokat som en nyårslycka, nära att förångas och försvinna. Någon glömde mig. Därför stannade jag vid ett berg på Isaksö där smältvattnet forsade ner.

Jag har balanserat på en wii-platta, glidit fram på vattnet i en ytspänd bubbla och försökt undvika vassa kanter. Jag har rott iland en del båtar. Det har gått bra, även om det varit tungt. Men så har jag inte rott helt ensam heller.

Nu är det lugnt.

På väg

...tillbaka.