Hej då, Volvon!

Snart ska hon bort, Volvon. Snart ska någon annan än jag luta sig mot förarsätets lite sneda ryggstöd och ta sats med dörren två tre gånger för att lyckas stänga den. Någon annan än jag ska råka sparka till hårdplasten på insidan så det lossar små bitar.

Konstigt att det känns lite i hjärteroten att göra sig av med ett slitet gammalt fordon. I den här bilen har jag skjutsat barnen till och från dagis, jag har kört möhippor, och för jobbets räkning diverse känt folk. Men den här bilen har också gett mig andrum efter en hård arbetsdag. Den har hjälpt mig bringa reda i tankar och känslor. Ofta har jag suttit kvar en stund efter att jag kommit fram till målet.

När Byggarn satte ihop säljannonsen förslog jag att han skulle lägga till "Bra tänkbil". Men han tvivlade på att målgruppen "unga glopar som just fått körkort" skulle lockas av det. Då föreslog jag att han skulle skriva att bilen skjutsat både Mikael Tornving, Fredrik Lindström och Birgitta Ulfsson, men han tyckte inte att namedropping passade i en bilannons. Han trodde inte heller att dessa namn skulle lyckas trissa upp priset nämnvärt. Han skrev:

"Volvo 240 GLE -90, aut, 197 tkm, elh o. elsp. Bra skick. 2 000 €."

Det spirar

Golvet i mitt arbetsrum är inte isolerat. Vintertid får jag ha tjocka yllesockor och se till att elda i kakelugnen när jag ska jobba. Jag måste ha värme för att fungera.

Nu på sommaren är läget ett annat. Det spirar mellan golvplankorna!

Spelrus

Min läpp blöder lätt och svider som f-n efter att jag spelat på en uppstämd mungiga (har böjt ut "haken" en aning). Efter flera månaders speluppehåll på grund av barnafödande och annat har Ulvens döttrar kört igång igen.

Igår var vi rätt höga och rusiga av att få sjunga och spela tillsammans igen, men idag är vi tillbaka i det där smågnälliga, lite kritiska förhållningssättet. Men å andra sidan brukar det vara en del av den kreativa processen. Vi måste värka fram nya grepp och nya idéer för den kommande spelningen. Ingenting är bra nog i början.

Dessutom ligger det väl i syskonskapets natur att lägga lite skit på varandra. Sen, när vi kommit längre i övningsprocessen, kommer ruset och spelglädjen tillbaka.

En salighetsdag

"Jag döper dig till Flisan. Må lycka och välgång följa dig på de sju haven!" sa Felli när hon i egenskap av gudmor döpte sin morfars föglösnipa i kranvatten. Efteråt skålade vi i bubbel. Snipan fick sitt namn dels efter sin gudmor Felli (eg. Flisan), dels efter sin hemhamn i Flisö.

Felli fick dessutom en salighetssak - en gunga som till himmelen bär. Byggarn, Fellis största kärlek i livet, hade klättrat högt upp i en fura och knutit upp hennes dröm.

Grävinnan

Hon var allt lite motsträvig, grävinnan, när hon märkte att det var en alldeles ny människa vid spakarna. Visserligen var leran tung och klibbig, men jag tyckte nog att grävskrället krängde och ryckte lite väl mycket i början. Hon till och med stegrade sig och hotade att kasta mig ur hytten.

Så småningom började vi komma överens och hon gjorde som jag ville med rätt mjuka rörelser. Det var en häftig känsla att kunna manövrera ett muskelknippe, när man själv är lika stark som en blåmes.

Här ska det bli båthus åt föräldrarnas nyinköpta föglösnipa. I morgon ska båten sjösättas, döpas och tas ut på jungfrufärd.

TisdagsTema - Sommar

Törstiga barn hör sommaren till. Fler sommarbilder finns här.